En värld,
ett liv,
en människa,
en tjej,
JOSEFiNE ......
"Snurra flaskan,
jag har aldrig,
sanning eller konsekvens,
vad vill du veta om mig,
fråga bara,
jag berättar vad som helst ,
det var 17 år,
17 år i staden, där jag växte upp och så,
märker du hur fort det går"
dagens är ju faktiskt det som konstaterats i Sverige:
betygen sätts olika beroende på högstadieskolor och lärare...
NÄHÄ?!
det kunde ni ju inte klämt fram lite tidigare, typ för siiiisådär sex år sedan.
herre säger jag bara!
allt är orättvist och det kommer antagligen förbli så med, optimisten i mig har talat! he.he.he.
just nu är jag glad att jag ändå har tagit mig igenom den tiden av mitt liv, plugga ska jag garanterat göra mer men inte under de förhållandena som råder i dagens grundskola.. hoppas det förändras något radikalt tills mina än icke existerande knoddar börjar i skolan!
annars kan jag ju alltid bli skolminister, det hade ju varit något! det känns om att de som är politiker idag jobbar mer för pengarna än för att egentligen utföra de uppdrag som de faktiskt tilldelas. Ska självklart inte dra alla över en kam, men hur ofta möts man inte av politiker som avslöjats med något fiffel åt höger eller vänster?
Dagarna som vi sett fram emot sedan 1 år tillbaka blev ju inte riktigt som vi tänkt, vår lilla malmö-stockholm-turné skulle ju blivit helt bananas!
istället möts vi beskedet att rihannas konsert i malmö är inställd!
INSTÄLLD!?
det säger dom när alla står i kön, vi trodde det var ett skämt.
MEN,
vilken tur att vi hade biljetter till första (och tydligen enda) sthlm-konserten också.
och jag säger så här, OM rihanna nu är sjuk, vilket hon måste vara, så märks det inte på hennes röst och fysiska förmåga?! för jävlar, den tjejen kan sjunga och dansa!
det är sjukt synd om alla som missar hennes konsert, för det vi såg igår var så himla bra.
speciellt de mer avskalade låtarna som unfaithful och california king bed.
sen ett stort plus till alla trevliga stockholmare vi mött! utan dem hade vi säkerligen irrat omkring på söder än idag... höhö.
eftersom vi hoppas för allt i världen att rihanna ska ha ersättningskonserter,
så hade det varit perfekt om jag vinner den nya Nokian N9, hos Egoboost Magazines redaktionschef Josefin Knaves blogg! Om vi mot alla odds skulle gå vilse i Malmö så hade det varit bra med en ännu bättre mobil och karta!
jag hade väl inte tackat nej till den braiga kameran också!
Det är skönt att veta att jag har en liten blogg som väntar på mig,
ett ställe i den stora vida cyberrymden där lilla jag kan få skriva av mig!
orkar inte dra det senaste som hänt, men sommaren gick och nu är det höst.. typ vinter?
Just hemkommen från stan, varit på bio med Annannaaa. Vi såg "En Dag" och herregud. Mina tårar bara rann och rann.. och i vanliga fall är inte jag den snyftaren som sitter och gråter offentligt, eller i skydd av mörkret.
Tilläggas kan att jag har läst boken också, vilken jag hittade av en slump när jag dammade av mina "barnpoäng" och fixade "vuxenpoäng" då jag fixade ett nytt lånekort, i en ny stad, i ett nytt bibliotek!
sitter och äter överblivet biogodis och lyssnar på min nya lista "manliga röster" som jag och min underbara jobbarkompis Emma fixade idag på jobbet.
Har haft turen att få lära känna så fina vänner via mitt jobb. Hade väl lite otur i början med, men det gick snabbt över så att säga...
hmm jag känner just nu en lukt av något.. det luktar lite konstigt faktiskt.
aaaaaaah det är ju bara lite mögel här å var i kanterna på den lille bloggen!
hehe.
höhö.
livet rullar, jag jobbar och så vidare!
det roligaste som hänt denna veckan (än så länge) är att chefen ställt in en frys på lagret fylld med glass, bara för att vi är så duktiga! jo jag tackar!
provision i form av namnam-saker är inte mig emot, speciellt inte nu när det är typ sommar och för att jag inom en snar framtid ska köpa gymkort!
i höstas var jag på intervju på ica för att jobba i korvmojjen. (lite osmart att gå dit när jag visste att jag inte ville ha jobbet men ändå) fick frågan om jag skulle tacka ja om jag fick jobbet, självklart svarade jag ja... (hur dumt låter det inte om man skulle säga nej på en sån fråga liksom....
hon som intervjuade mig var en ståtlig kvinna, en lite mildare cruella de vil(?) typ. Alltså en individ med skarpa mörka ögon. Jag hade lätt blivit osäker med henne som arbetsgivare.
Dagen efter ringde hon och sa att jag fått jobbet, jag sa tack men nej tack.
Sen dess har jag gömt mig bakom varje hylla, kundvagn, människa you name it, så fort jag är inne i butiken. vilket är ganska ofta då det är billigast där. hittils har jag lyckats gömma mig skitbra, lite krökta ryggar bakom långsamma tanter osv.
MEN.
i förrgår, på mitt jobb, så står det en kvinna med ryggen mot mig. Jag seglar fram lite galant si så där och välkomnar henne med ett varmt hej...
När personen vänder sig om, går allt i slow motion och hennes röst blir lika mörk som det går sakta "heeeeeeeiiiiiiiij". shit. SHIT! det var hon!!!!!
hon som jag gömt mig för i ett halvårs tid, och så hälsar jag på henne!
haha, det var kul. jag sprang och gömde mig på lagret.
min jobbarkompis kom o frågade vad jag höll på med.
